Att lyckas med sina skidor och vallning

Published on 12 december, 2017

Som många säkert har noterat är att vi under denna säsong öppet publicerar vad vi vallar med på de tävlingar vi kör utan att vara bundna vid några enskilda vallaleverantörer. Eftersom vallan långt ifrån är den störst bidragande faktorn till om ett par skidor går bra eller dåligt så vill vi redogöra för hur vår arbetsprocess ser ut för att ha konkurrenskraftigt material under fötterna. Detta är en djungel och vi jobbar självklart mer detaljerat många gånger men vi vill inte med detta krångla till det allt för mycket. Notera att inriktningen i inlägget är mot långlopp och utan fästvalla.

En tumregel i förhållande skidor – struktur – valla kan man grovt säga 70 – 15 – 15 procent i avgörande. Att vallan endast skulle betyda 15 % har givetvis olika betydelse då 1 % procent kan vara direkt avgörande på högsta elitnivå samt under riktigt långa tävlingar medan en glad motionär absolut har störst utbyte av att hitta ”rätt skidor”. Vallans procentuella påverkan varierar mellan olika snöförhållanden. Ju mer extremt föret blir desto mer påverkar valla och struktur.

SKIDOR: När vi plockar ut och väljer skidor söker vi främst efter skidpar som har de egenskaper som gör att de upplevs bra i fart samt uppför i stakning då det är det vi tävlar i. Skidparets egenskaper ska i största mån passa de förhållanden man tänker använda dem i. Skidfabrikanternas modeller ser olika ut men man kan i stora drag säga att en skida med korta glidytor (kontaktpunkter) passar för kärva förhållanden med hårda fasta spår eller ett blött sugande före. En skida med långa glidytor och mjukare ”öppning” fram är anpassad för mer lös snö och ojämna spår. Har skidan en mjuk öppning släpper den igenom snön utan att ”ploga” den framför sig. Skidor som går bra uppför vid stakning har oftast dessa spannkonstruktioner. I dessa dagar har de s.k stakskidorna blivit populära och att folk stakar på skate- skidor är mer ovanligt då de lätt kan ”nypa fast” vid lösa förhållanden och vid stakning uppför. Lättast att ta reda på om en skida har långa eller korta glidytor eller har lågt eller högt spann det gör man genom att mäta skidan i en spannmätare. Det finns en rad olika mätare (Eiker, Skimateria, Ski Selector mfl) där man kan utläsa detta. Vilken maskin man använder sig av handlar mest om att personen som använder den vet vad hen håller på med och framförallt vad man letar efter. Viktigaste för motionären är såklart också att urvalet av skidor vid köpet är tillfredsställande så man kan täcka behovet. Ett generellt råd för en åkare med ambition är att ha minst 2 par att välja mellan för då täcker man de mesta förhållanden som råder under en ”normal” svensk vinter. Vi måste dock nämna att verkligheten är det som faktiskt gäller som praksis. Man måste prova o testa skidorna i de olika förhållandena för facit.

STENSLIP & STRUKTUR: Teamets åkare har i regel med ca 8 par skidor vid tävlingar för att täcka alla förhållanden. Av dessa så jobbar vi med 3 olika typer av slipar (kall, medium, varm). Majoriteten av paren har en fin/kallare struktur då det funkar bäst som grund vid långlopp. Är det blött etc så kan man enkelt korrigera med en grövre rill/handstruktur. Vi använder oss av samma stenslipar som grund och som kallas linjära, V-form/linjär, kryssade (s.k salmiakstruktur). Dessa strukturer finns i olika djup (0,1 – 0,4 mm). Just detta att alla åkare har samma slipar på sina skidor gör att när vi kommunicerar olika kombinationer av rill på skidorna då pratar alla ”samma språk”. Teamets testskidor för glider o pulver har då samma slipar och skulle en rillning fungera bra då får vi samma utfall på allas skidpar. Detta är många gånger ett misstag flera (främst elitmotionärer) gör då de testar skidor. Någon kommer fram till att en specifik rill höjer glidet och då ska alla andra också ha den på sina skidor. Problemet är att resultatet kan bli helt annorlunda för andra beroende på vad man har för stenslip själv. Har man 2 par är rekommendationen att ha en kall samt medium slip.

VALLNING: Precis som vi nämnt så har detta minst påverkan på slutresultatet om man utgår från att man inte helt gör bort sig. Exakt därför bör man inte chansa utan hellre välja vallor man har erfarenhet ifrån och som har brett ”spann” dvs fungerar i flera fören o temperaturer. Då många långlopp pågår under ganska lång tid och på en längre sträcka ställer just vallningen dessa krav. Det är inte helt ovanligt att man upplever kallt väder i starten på Vasaloppet för att när man sedan passerar målgången då vädret är något helt annat. I Mellaneuropa kan skillnaderna vara enorma med iskyla och kärva spår på morgonen och vårsol o värme under dagen. Vi vallar alltid med en riktigt hård grund med högflour för att sedan lägga pulver direkt på. Med andra ord inget mellanlager med glider då det många gånger inte gör någon skillnad. Det viktigaste är att den vallan man lägger på faktiskt sitter kvar. Vi lägger en glider som mellanlager de gånger då vi upplever att vi vill ha en lite lenare yta på skidorna i de fören som kräver detta.  Det kan vara lätt att dras med i den vallahets som kan råda i samband med olika lopp o diverse sammanhang där man jämför märken o leverantörer. Man ska veta att många märken använder sig av samma producenter och innehåll och löften att just deras märke är revolutionerande bör man många gånger ta med en nypa salt. En sak man kan vara observant på och som även är en hjälp i valet av valla det är att man kan lokalisera var tillverkaren kommer ifrån. En tillverkare från Mellaneuropa gör många gånger vallor som fungerar bäst just i Mellaneuropa då de av naturliga skäl testar sina produkter mest där. Toko, Briko/Maplus, Rode är många gånger bra i Alperna o vid ”blandfören/transformerad snö” medan Start, Rex, Vauhti, Swix är speciellt bra i Norden och vid kallare snö.

TEST: På tävlingsdagen har alla våra åkare testat ut vilka 2 skidpar som är bäst. Då vi i perioden innan har testat vilka gliders, pulver och handstrukturer som gått bäst lägger vi detta på åkarens 2 par. Oftast ett kallare samt varmare alternativ då förhållandena kan ändras tätt inpå start. Teamets service testar dessa vallningar under längre sträckor både dagarna innan och på morgonen för att bekräfta att det fungerar som tänkt. När både serviceteamet och åkarna testar skidor och gör glidtester görs de alltid 2 & 2 o i fart. Att glida själv på samma plats i en utförsbacke betraktar vi som ganska orelevant då spåret oftast blir annorlunda med tiden samt att farten blir för låg jämfört med den man har på tävlingen sen. Vårt tips är också att absolut inte börja o testa allt som finns på tävlingsdagen utan hellre spara energin på det som har störst påverkan av alla – Nämligen den som ska åka på skidorna 🙂

Hoppas detta varit till någon hjälp och att ni lyckas med era förberedelser i vinter!

/ Martin med valla & serviceteam Owe, Kari, Håkan och Fredrik!

Enjoyed this video?
"No Thanks. Please Close This Box!"