En summering, uppesittarkväll samt ris o ros!

Published on 23 december, 2016

Julen och det nya året knackar på dörren och vad passar inte bättre än att summera vinterns första tävlingar som varit mycket framgångsrika för oss i Team Serneke.

Säsongen drog som bekant igång på allvar i samband med prologen i Pontresina där Sara, Bob, Erik och Rasmus fanns på plats. Arrangören hade skottat ihop en sträng som vi till slut kunde åka ca 8 km på i form av teamstart med 5 min mellanrum där lagets åkare startade 15 s sinsemellan. Sara följde upp bra resultat och form från Sverigepremiären i Bruksvallarna och krigade till sig en 3:e plats bakom Smutna och Britta. Grabbarna var lite skadeskjutna efter lång sjukperiod på Rasmus samt Bob som gick rätt från sjukbädden till start. Kändes dock inte som det var nån större fara då endast 30 herrar fick poäng samt i mindre skala då allt var just en prolog.

Efter racet i Schweiz drog vi till Livigno som verkligen levererade 24/7 i väder under hela veckan. Trots att det inte fanns snö i naturlig väg så gjorde arrangören ett grymt jobb med att få ihop en bred och fin 6 km bana. Man kunde i lugn o ro testa material och vallning hela tiden vilket är perfekt att göra så tidigt på säsongen eftersom snön skiljer sig mot våra nordiska förhållanden. Det är inte ovanligt att samma skidor, strukturer och vallning är frekvent återkommande på alla långlopp vi kör i Mellaneuropa. Efter en vecka med quattro formaggi, cappuccino och skidåkning så var det dags för Sgambeda och säsongens första ”riktiga” långlopp. Sara visade på nytt att hon tagit ett kliv nivåmässigt från förra säsongen genom att imponera under hela loppet. Offensiv och alltid långt framme i den större klungan som följdes åt ända tills farten höjdes. Sara, Britta och Smutna var en klass för sig och det var först i absolut sista backen Sara var tvungen att släppa där sedan Britta var starkast på upploppet. Ny pallplats med andra ord och en total 3:e plats i Visma Ski Classics.

Sara i tät

 

intervju av Teemu Virtanen

 

Sara & Britta

Killarna startade inte långt efter tjejerna och det blev fullt upp för oss i servicestaben ett tag. Som vanligt så blev tyvärr inte mycket som var sagt på lagledarmötet dagen innan verklighet på själva tävlingsdagen och den officiellt utsatta langningszonen fanns längst upp på banan där långt ifrån alla team stod. För att vara på säkra sidan så ”klonade” sig sir Tom William vilket visade sig på TV-sändningen senare. Detta kan eventuellt bli ett segerrecept denna vinter!

    

Åter till det viktiga. En vecka i Livigno var tydligen det som krävdes för att Bob Impola skulle åka fort på skidor, läskigt fort dessutom. Redan efter ett varv låg han bra med långt uppe i den stora klungan vilket Rasmus och Erik också gjorde. Det var hög fart och det splittrades fort i mindre grupper med en lite större tätklunga. När man passerade mig vid vätskelangningen sista gången då låg bob tätt i rygg på Petter Eliassen som dunkade på rätt friskt. Jag gör mig redo för att ge dricka men svaret man fick var kyligt – ”Det är lugnt” , sedan åker han om Petter och drar hela vägen ned mot sista backen. In i branten så åker tyvärr Jon Kristian Dahl om för att ta position när Gjerdalen o Chernousov började bomba på. Dahl kroknar och Bob får åka om igen för att jaga ikapp med Eliassen och Morten Eide Pedersen i rygg. Att ligga i rygg på en Vasaloppsvinnare inför en spurt brukar normalt sett vara bra och man kan inte klandra Bob för att denne skulle bli ett rundningsmärke. Bob blir till slut fin 5:a och får sitt absoluta internationella genombrott. Trots detta så ropas inte Bob upp som ny totalledare av den rosa ungdomströjan vid prisutdelningen vilket förvånar oss. Detta visade sig senare vara en miss pga tekniskt strul och blev korrigerat. Hade det inte varit för att jag tror Bob kommer kunna behålla västen då hade jag varit förbannad på riktigt eftersom det är viktig exponering för sponsorer men även ett stort ögonblick för en enskild idrottare att vara med på en sådan prisceremoni. Rasmus gjorde sitt första längre lopp på hög höjd och visade gryende form samt en högre nivå även han denna säsong. Erik hade en lite tyngre dag men kommer säkerligen få upp ångan när loppen blir längre under vintern.

Efter Sgambeda drog jag, Sepp och Tom ”raka” vägen hem då vi skulle köra tillbaka vallabilen. Tunneln från Livigno var stängd till kl 18,00 vilket jag aldrig varit med om tidigare så vi planerade att åka över Stelviopasset ist som tyvärr också var stängt. En kombination av dålig språkkommunikation, telefonintervju, brist på internet samt GPS gör att vi inte vänder tillbaka direkt och väntar på att tunneln ska öppna. Därför fortsätter vi med gott mod köra i hopp om att vi ska komma ut på motorvägen till Brennerpasset vilket vi även gör till slut – Efter 6 timmar!! När vi når München släpper vi av Sepp och drar direkt vidare. När vi till slut når Karlstad då har vi matat in totalt 28 h non-stop körning med fyra stycken tankningar. Längsta körningen jag gjort någonsin och då ska det tilläggas att jag kör mkt bil.

gav skäl för sitt namn…

Vad har då mer hänt efter denna långloppspremiär? Jo, teamet har även hunnit att få en åkare uttagen till den traditionella världscupen. Anton Lindblad har startat starkt denna vinter och blev som sagt uttagen att åka i franska La Clucaz. Tyvärr blev han matförgiftad på plats och kunde inte starta vilket var synd för distansen och banan hade passat honom fint. Mer chanser kommer är jag säker på.

Inte bara Anton har imponerat på traditionella distanser utan Oskar Kardin visade även han upp sig på allvar under den senaste Sverigecupen i Boden där han vann den klassiska distansen. Det mäktiga var också att man för första gången (i Sverige) körde s.k stakfria zoner på detta lopp. Jo det är faktiskt sant måste vi bekräfta till alla er som läser som inte är helt insnöade i skidmiljön. Oskar löste detta fint genom att fullt regelrätt saxa utan fäste i dessa zoner för att sedan staka resten av banan vilket var ett vinnande koncept. Bör ju även tillägga att han mr Kardin är stark i stakning för konceptet i sig var nog inte så vinnande. Blir grymt nu när Oskar kliver på Ski Classics efter årsskiftet.

årets julkort?

Eftersom inlägget utvecklar sig snarlikt en nyårskrönika så väljer jag att avrunda med en liten Ris & Ros för den gångna hösten:

Ros: Teamets service och alla samarbetspartners. Topprestationer kräver topp uppbackning på alla plan.

Ris: FIS och hela deras nisseverkstad som just nu snickrar ihop idéer som tomten själv får skämmas över.

 

God Jul och gott nytt år från Team Serneke

/ Martin Holmstrand

 

(Alla bilder tagna av T-W Media)

Enjoyed this video?
"No Thanks. Please Close This Box!"